Regeringen vill skärpa kraven på elever som läser Svenska för invandrare (SFI), bland annat genom att införa nationella slutprov och tidsbegränsa SFI-studierna.
STOCKHOLM. "Proven utgör grund för kursexamen och ökar likvärdigheten över landet vad gäller resultat och bedömning", skriver utbildningsminister Jan Björklund och integrationsminister Nyamko Sabuni på Dagens Nyheters debattsida.
Även om det inte bara räcker med att läsa SFI för att lära sig svenska språket är det ett bra steg framåt att skärpa kraven på att klara utbildningen och på att denna ska ha en bra kvalité.
SFI är en introduktion till det svenska språket, det är gratis och det är en dörr för att kunna lära sig om det svenska samhället.
På den tiden då jag läste SFI (1995) såg jag själv på hur kvalitén och själva engagemangen av andra kursdeltagare var låg. Lärarna brydde sig inte om man lärde sig eller inte och eleverna brydde sig inte om att lära sig.
SFI precis som all annan typ av studier ska vara en väg till arbete inte en försörjningskälla.
Även om några kommer att kritisera detta och använda som argument att en flykting kommer från en verklighet fylld av psykiska påfrestelser är detta ett bra sätt att komma närmare en social plattform i samhället. Utan att kunna kommunicera kan man aldrig känna sig som en del av ett land. Språk är en del av integrationen.
http://sydsvenskan.se/sverige/article301913.ece
måndag, februari 18, 2008
onsdag, februari 13, 2008
Invandrare, Sveriges handikappade barn
Så fort någon vill ge en invandrare, flykting, utlänning eller kalla det vad du vill, en chans att klara sig själv kommer medierna och ”experterna” och somliga medborgare och kritiserar det.
Det känns ibland så som om Sverige trivs med att se invandrare lite som handikappade barn. Det känns som om det är lättare att ”ta hand” genom att fixa allt för en nykomling än att ge denne chansen att visa att han eller hon är lika kapabel som en svensk.
Många experter med svenska efternamn, med olika titlar och olika roller i samhället diskuterar vad det bästa för en invandrare eller flykting är, men få gånger har jag sett invandrare säga sitt.
Varje gång när jag läser en tidning och ordet invandrare eller flykting finns där är för att vi är de handikappade i samhället, de handikappade som behöver bestraffas för att vi har begått brott eller de handikappade som behöver bli omhändertagna.
Nej, vi har inte samma förutsättningar och därför kan vi inte bli behandlade på samma sätt. Nej, i början kan vi inte göra så mycket eftersom vi inte kan språket, men vi har en hjärna lika utvecklade som en infödd svensk, vi har oftast två händer, två ben och samma vilja att klara oss själva som vilken normal individ som helst.
Ibland känns det som om det är lättare att ta hand om alla dessa små handikappade barn för då undviker man att någon ska säga sedan att man är rasist, att man är egoistisk, att man inte är solidarisk och medierna njuter av det.
Medierna älskar att skriva med stora rubriker orden INVANDRARE, FLYKTING och lägga till det orden OFFER, BROTTLING, HEDERSMORD alltså HANDIKAPPAD.
Och när medierna äntligen låter en invandrare säga sitt eller skriva om ämnet väljer de oftast de som själva vill ha mer och mer av det svenska samhället.
Har man aldrig undrat att om en individ hade kraften och modet att fly sitt land, att lämna allt på grund av krig eller fattigdom kan också ha kraften och modet att klara sig i ett samhälle där inga bomber faller när från himlen, där inga döttrar riskerar att bli våldtagna, där inga söner ska gå med i guerrillan eller bli mördade på gatan?
Har man aldrig undrat att om man behandlar en invandrare som ett handikappat barn kan denne aldrig ha möjligheten att utvecklas?
Visst det finns och det kommer alltid att finnas de som trots de bästa förutsättningarna aldrig kommer att komma så långt som de flesta och de behöver självklart hjälp, men de är inte de flesta.
Men nej, det är kanske bättre att se oss så som Invandrare, alltså Sveriges handikappade barn istället för att se oss som vanliga medborgare och skriva om dem som:
IVAN DAZA grundare av Blatteförmedlingen
MY LAN TRAN Ingenjör på Ericsson i Göteborg
AHMET ÖNAL VD för livsmedelsföretaget Laroc AB i Sollentuna
OLEG ANTZUTKIN Docent i fysikalisk kemi vid Luleå tekniska universitet
MARIA ESCALANTE Äger och driver Les Trois Roses i Malmö
POLLY BOHARY Skolbibliotekarie och stormamma vid S:t Iliansskolan i Västerås
MAHVASH BEHZAD Mottagningssköterska och vårdenhetschef på Allergicentrum vid Universitetssjukhuset i Linköping
Eller alla de som har vanliga hederliga anställningar och som inte syns någonstans, men som har vägrat att bli behandlade som handikappade.
Vill du läsa mer om ovan nämnda klicka här: http://www.svensktnaringsliv.se/multimedia/archive/00000/Framg_ng_trots_allt_-__580a.pdf
Det känns ibland så som om Sverige trivs med att se invandrare lite som handikappade barn. Det känns som om det är lättare att ”ta hand” genom att fixa allt för en nykomling än att ge denne chansen att visa att han eller hon är lika kapabel som en svensk.
Många experter med svenska efternamn, med olika titlar och olika roller i samhället diskuterar vad det bästa för en invandrare eller flykting är, men få gånger har jag sett invandrare säga sitt.
Varje gång när jag läser en tidning och ordet invandrare eller flykting finns där är för att vi är de handikappade i samhället, de handikappade som behöver bestraffas för att vi har begått brott eller de handikappade som behöver bli omhändertagna.
Nej, vi har inte samma förutsättningar och därför kan vi inte bli behandlade på samma sätt. Nej, i början kan vi inte göra så mycket eftersom vi inte kan språket, men vi har en hjärna lika utvecklade som en infödd svensk, vi har oftast två händer, två ben och samma vilja att klara oss själva som vilken normal individ som helst.
Ibland känns det som om det är lättare att ta hand om alla dessa små handikappade barn för då undviker man att någon ska säga sedan att man är rasist, att man är egoistisk, att man inte är solidarisk och medierna njuter av det.
Medierna älskar att skriva med stora rubriker orden INVANDRARE, FLYKTING och lägga till det orden OFFER, BROTTLING, HEDERSMORD alltså HANDIKAPPAD.
Och när medierna äntligen låter en invandrare säga sitt eller skriva om ämnet väljer de oftast de som själva vill ha mer och mer av det svenska samhället.
Har man aldrig undrat att om en individ hade kraften och modet att fly sitt land, att lämna allt på grund av krig eller fattigdom kan också ha kraften och modet att klara sig i ett samhälle där inga bomber faller när från himlen, där inga döttrar riskerar att bli våldtagna, där inga söner ska gå med i guerrillan eller bli mördade på gatan?
Har man aldrig undrat att om man behandlar en invandrare som ett handikappat barn kan denne aldrig ha möjligheten att utvecklas?
Visst det finns och det kommer alltid att finnas de som trots de bästa förutsättningarna aldrig kommer att komma så långt som de flesta och de behöver självklart hjälp, men de är inte de flesta.
Men nej, det är kanske bättre att se oss så som Invandrare, alltså Sveriges handikappade barn istället för att se oss som vanliga medborgare och skriva om dem som:
IVAN DAZA grundare av Blatteförmedlingen
MY LAN TRAN Ingenjör på Ericsson i Göteborg
AHMET ÖNAL VD för livsmedelsföretaget Laroc AB i Sollentuna
OLEG ANTZUTKIN Docent i fysikalisk kemi vid Luleå tekniska universitet
MARIA ESCALANTE Äger och driver Les Trois Roses i Malmö
POLLY BOHARY Skolbibliotekarie och stormamma vid S:t Iliansskolan i Västerås
MAHVASH BEHZAD Mottagningssköterska och vårdenhetschef på Allergicentrum vid Universitetssjukhuset i Linköping
Eller alla de som har vanliga hederliga anställningar och som inte syns någonstans, men som har vägrat att bli behandlade som handikappade.
Vill du läsa mer om ovan nämnda klicka här: http://www.svensktnaringsliv.se/multimedia/archive/00000/Framg_ng_trots_allt_-__580a.pdf
måndag, februari 11, 2008
Problem med invandrare
Jag blir lika förbannad varje gång invandrarproblematiken ligger på tapeten. Det är svårt för mig att förstå att ett land som länge har tagit emot invandrare eller fliktingar inte har lärt sig någonting.
Det är intressant att läsa om hur de olika ”experterna” kommenterar om hur de kan ”tänka sig” hur svårt det är för en invandrare eller flykting att ta sig hit. Att "tänka sig" är inte samma sak som att veta, som att känna en invandrare, som att umgås med en sådan.
För att börja med borde man slopa generella beskrivningar och bedömningar. Även om två utlänningar kommer från samma land kan de ha kommit hit på grund av olika anledningar och de kan ha olika förutsättningar.
För det andra, hjälper Sverige redan en person som är i behov a skydd genom att öppna dörrarna för alla som behöver skydd eller som kommer hit som invandrare så varför ska man inte kräva lite tillbaka?
För det tredje har man funderat någon gång vad är det som gör att några invandrare klarar sig bättre än andra?
Har man aldrig funderat på att genom att ”tycka synd” om en invandrare, genom att vilja ge den personen allt från början utan att denne ska behöva ta initiativet gör man mer skada än nytta?
Sverige hanterar invandrare så som visa rika föräldrar gör med sina barn. Det skämmer bort dem genom att ge de allt från början utan att lära dem att allt har ett pris och det alltid finns någon som måste betala notan.
Och medierna, medierna bidrar oftast till den där ”tycka synd om invandrare”. Hur oftast läser man om så många framgångsrika invandrare, om de som lever här som vilken svensk som helst och som också har flytt från krig eller fattigdom och som har lyckats ändå få ett arbete och leva som vilken hederlig medborgare som helst?
Nej, man läser oftast om en invandrade som har begått brott eller om en som har blivit dålig behandlat i samhället.
Om man vill ha en riktig integration ska man öppna all dörrar för en person som kommer hit och med detta menar jag att varje medborgare i det här samhället har rättigheten och skyldigheter.
Ge invandrare från början alla de verktygen som denne behöver för att hitta själv sin plats i samhället.
1.- Se inte den personen som ett offer
2.- Förklara varför det är så viktigt med att lära sig språket
3.- Sluta ta hand om honom/henne som om han/hon inte kunde klara sig själv
4.- Kräv av den människan respekt för det landet som har tagit emot henne
5.- Var inte rädd för att kräva av en invandrare lika mycket som av en infödd svensk
Om vi ska prata om ”vi” och inte om ”de” och ”vi” då borde man börja med att behandla alla lika med allt det innebär. Rättigheter och skyldigheter lika för alla.
Det är intressant att läsa om hur de olika ”experterna” kommenterar om hur de kan ”tänka sig” hur svårt det är för en invandrare eller flykting att ta sig hit. Att "tänka sig" är inte samma sak som att veta, som att känna en invandrare, som att umgås med en sådan.
För att börja med borde man slopa generella beskrivningar och bedömningar. Även om två utlänningar kommer från samma land kan de ha kommit hit på grund av olika anledningar och de kan ha olika förutsättningar.
För det andra, hjälper Sverige redan en person som är i behov a skydd genom att öppna dörrarna för alla som behöver skydd eller som kommer hit som invandrare så varför ska man inte kräva lite tillbaka?
För det tredje har man funderat någon gång vad är det som gör att några invandrare klarar sig bättre än andra?
Har man aldrig funderat på att genom att ”tycka synd” om en invandrare, genom att vilja ge den personen allt från början utan att denne ska behöva ta initiativet gör man mer skada än nytta?
Sverige hanterar invandrare så som visa rika föräldrar gör med sina barn. Det skämmer bort dem genom att ge de allt från början utan att lära dem att allt har ett pris och det alltid finns någon som måste betala notan.
Och medierna, medierna bidrar oftast till den där ”tycka synd om invandrare”. Hur oftast läser man om så många framgångsrika invandrare, om de som lever här som vilken svensk som helst och som också har flytt från krig eller fattigdom och som har lyckats ändå få ett arbete och leva som vilken hederlig medborgare som helst?
Nej, man läser oftast om en invandrade som har begått brott eller om en som har blivit dålig behandlat i samhället.
Om man vill ha en riktig integration ska man öppna all dörrar för en person som kommer hit och med detta menar jag att varje medborgare i det här samhället har rättigheten och skyldigheter.
Ge invandrare från början alla de verktygen som denne behöver för att hitta själv sin plats i samhället.
1.- Se inte den personen som ett offer
2.- Förklara varför det är så viktigt med att lära sig språket
3.- Sluta ta hand om honom/henne som om han/hon inte kunde klara sig själv
4.- Kräv av den människan respekt för det landet som har tagit emot henne
5.- Var inte rädd för att kräva av en invandrare lika mycket som av en infödd svensk
Om vi ska prata om ”vi” och inte om ”de” och ”vi” då borde man börja med att behandla alla lika med allt det innebär. Rättigheter och skyldigheter lika för alla.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)